Författararkiv: martinhed

2012-12-10 ”Dixieland at it’s best”

Publicerat av

Årets sista möte leddes traditionsenligt av vår ordförande Erik Ekegren. Erik hade döpt sitt program till ”Dixieland at it´s best”. 

Den vanligaste förklaringen till ordet ”dixieland” är att det härstammar från en tiodollarsedel som bland annat en bank i New Orleans gav ut i början av 1800-talet. På ena sidan var tryckt ”DIX” och sydstaterna blev härav kallade för ”land of dixies” eller ”dixieland”. DIX betyder just 10 på franska. Fransmännen anlade New Orleans 1718 och innehade staden till 1762 då den övergick till Spanien. 1802 överläts den åter till fransmännen men 1803 sålde Napoleon Louisiana, inklusive New Orleans, till Förenta Staterna.

Som den goda pedagog Erik är, var programmet upplagt som frågesport. Då skärps sinnet. Äran står på spel. Det gällde att para ihop 20 låtar med lika många orkestrar. Erik hade blandat ”korten” väl. Bland våra medlemmar finns flera ytterst kunniga. Men det var avancerad frågesport. Den bäste kom upp i nio rätta kombinationer – om jag minns rätt. Nedan följer spellistan – i den version som behövdes för samtliga rätt.

2012-11-12 Fats Waller

Publicerat av

38 medlemmar bjöds en spännande och utförlig afton om Fats Waller eller Thomas Wright Waller, hans verkliga namn. Av Alexanders redogörelse förstår vi att Fats levde ett hektiskt och kanske inte så hälsosamt liv. Så blev han också blott 39 år (1904 – 1943) och dog allt för tidigt i en tågkupé i Kansas City.

Till föräldrarnas bekymmer – pappa präst och mamma sjöng och spelade orgel i pappans församling – blev musiken snart det som Fats fastnade för. Hans mor dog tidigt och redan vid 14 var Fats etablerad i Harlem. Han spelade då orgel (som han lärt av sin mor) i Harlem´s Lincoln Theater. Senare drog han sig inte för tolka självaste Bach.

Den 10 år äldre James P Johnson (JPJ) kom att ha avgörande betydelse för Fats vidare utveckling som musiker. Fram till sin död 1955 hade JPJ ett grundmurat anseende som s k ”stride pianist”. I stride-piano spelar högerhanden melodin, medan vänsterhanden är mycket aktiv och går eller hoppar från upptakten till ettan i takten utan att störa rytmen. JPJ anses vara den som tagit det långa steget från ragtime till jazz och varit förebild för storheter som Count Basie, Duke Ellington, Art Tatum – och Fats Waller.

Som 18-åring gjorde Fats sin första skivinspelning 1922 med Sara Martin: ”T’aint Nobody’s Bizness If I Do”. Det var första gången denna låt spelades in. Sara var på 20-talet en av de mest kända bluessångerskorna i USA. Hon och Fats gjorde många jobb ihop under 20- och 30-talet.

Fats komponerade flera hundra låtar, inte minst i samarbete med Andy Razaf. I unga år sålde han sina låtar i ”parti och minut”, stundom ingick även rättigheterna i köpet. Alexander berättade bl a om att Fats vid ett tillfälle sålde 30 låtar i klump för 50 USD inkl. rättigheter. Ibland satte köparna sitt eget namn som kompositör på de låtar som Fats var upphov till.

Fats blandade friskt mellan dixieland, ragtime, jazz, swing och ”stride”. Han var också med i en del filmer där han i huvudsak spelade ”sig själv”. Han gjorde stor succé bl a i ”Stormy Weather” och det var på väg till en ny filminspelning han dog. Han var känd för sin komiska ådra, något som ofta visade sig vid spelningar och inspelningar och som spred god och avslappnad stämning. Sina största framgångar hade han med den egna gruppen ”Fats Waller and his Rhythm”.

Alexander berättade om en viss Sten Bromans recension av en spelning Fats gjorde i Lund i slutet av 30-talet. Det var ingen måtta på SB:s superlativer – han höjde ”den fete negerns” prestation till skyarna men beklagade det klena publikintresset. Ja, det var ett annat Sverige då.

Allra sist fick vi lyssna till en härlig inspelning, närmast ett jam, av ”Honeysuckle Rose”. Den, och Alexander Agrells insats, fick uppskattande och förtjänta ovationer.

/Anders Hed

 

2012-10-15 – 70-årsjubileet med Jan Lundgren

Publicerat av

Under stor pompa och ståt firades HS första 70 år denna måndagskväll. I sitt tal framhöll Erik Ekegren bl a grundaren Bengt Ranerts och inte minst Leif ”Smoke rings” Anderssons stora betydelse för föreningens framväxt och livskraft.

Erik informerade också om att vi tagit ett första steg in i it-eran. En anspråkslös hemsida har sjösatts och ska byggas ut efter medlemmarnas önskemål och behov.

Till desserten bjöds de 52 närvarande på ”bubbel” i glasen och det hurrades för High Society, med förhoppning om en framgångsrik andra 70-års period.

Kvällens clou var givetvis hedersmedlemmen och världspianisten Jan Lundgren och hans program. Inte oväntat fick vi lyssna till ett helt koppel av världens ledande jazzpianister, t ex Art Tatum, Nat ”King” Cole, Oscar Peterson och André Previn, alla eleganter enligt Jan, precis som han själv är. En mera ödmjuk, chosefri, vänlig och positiv hedersmedlem än Jan Lundgren kan vi svårligen önska oss.

Sveriges Radio sände musikproducenten Kristjan Saag att uppmärksamma jubileet. Det blev till flera inslag i P2 under dagarna närmast efter 70-årskalaset. Tack för den publiciteten!

Sveriges Radio P2 besöker High Society - klicka här för att spela klippet

Inför 2012 togs beslutet att flytta våra jazzaftnar från tisdagar till måndagar. Det var en lycka! Så kunde vi fortsätta firandet ännu en dag med Sveriges högst osannolika ”vinst” med 4-4 över Tyskland i VM-kvalet i Berlin. Snacka om dramatik! Och glädje.

2012-09-10 Harlem Heat – svarta storband under 30- och 40-talet

Publicerat av

Höstsäsongen inleddes av en gammal vän till vår grundare Bengt Ranert, nämligen kyrkoherde Sven-Erik Palmbring, som även var officiant vid Bengts begravning 2008. Sven-Erik var själv medlem i High Society i ett antal år och pensionerades i våras från sin tjänst i Västra Karaby pastorat.

Sven-Erik är sedan unga år frälst för jazz och är känd för att ha öppnat sin kyrka för musik och sång med gästspel av bland annat stjärnor som Putte Wickman, Papa Bue, Lill Lindfors och Siw Malmkvist. Hjärtat klappar dock mest för Duke Ellington och swingen, men även sådana som Dizzy Gillespie och Miles Davis får sin chans ibland. Sven-Erik kallar sitt program Harlem Heat – svarta storband under 30- och 40-talet.

2012-05-14 S(w)ingingBirds

Publicerat av

Erik Ekegren stod för aftonens program, som han valt att kalla S(w)ingingBirds (eller mina sångarfavoriter). Så här säger Erik själv i sin ”programförklaring”:

”Fåglasång hör våren till. Här har jag fångat in 22 speciellt utvalda sångfåglar som skall kvittra för oss ikväll. Det sägs ju att sången ädla känslor föder och jag erkänner att mycket av det vi nu skall lyssna till, skänker mig en ädel njutningskänsla. Hoppas det blir så för er också.

Duktiga artister textar bra. Passa därför på att lyssna inte bara till musiken utan också till de fina texterna. Många är skrivna av USA:s främsta song-writers.

Det talas nuförtiden mycket om jämställdhet mellan könen och i mitt program gäller full jämställdhet. Det blir varannan damernas – som på gamla tiders dansbanor. Damerna sjunger ljuvliga ballader och herrarna svängiga bitar. Omväxling förnöjer.”

Sen följde ett gediget koppel av sångare vi lyssnat till genom åren och som väckt eller väcker olika ädla känslor i oss.

På den kvinnliga sidan fick vi lyssna till: Billie Holiday, Ella Fitzgerald, Peggy Lee (Norma Engström), Diane Schuur, Dinah Washington, Eartha Kitt, Julie London, Nancy Wilson, Anita O´Day, Rosemary Clooney och Sarah Vaughan.

Herrlaget denna afton bestod av: Billy Eckstine, Bing Crosby, Jimmy Witherspoon, Jack Teagarden, Louis Armstrong, Mel Tormé, Chet Baker, Frank Sinatra, Fats Waller, Tony Pastor.

 

 

 

2012-04-16 ”Vibrafonister och vibrafoner”

Publicerat av

Bengt Ahlcrona är en välkänd musiker och ”tannamagare” som lika snabbt ger dig ett stomatolleende som han spelar minutvalsen på sin vibrafon. I familjen inryms även skönsjungande dottern Sara. Bengt talar under rubriken: ”Vibrafonister och vibrafoner”.

Vibrafonen har varit sparsamt presenterad tidigare i våra program – om än i något – men är självklart värd en mässa. Den har sina rötter i Afrika och introducerades i USA under 1920-talet. Den kallades till en början: ”Steel marimba” men utvecklades och förfinades till det som idag på engelska ofta bara kallas: ”the vibes”.

2012-03-12 ”Europa runt”

Publicerat av

Med kort varsel tvangs Hans Ranert att ställa in det planerade programmet om sin fars, Bengt Ranert, favoritmusik inom storbandsjazzen. Vi hoppas att Hans har tillfälle att ge oss programmet längre fram. Bengt Ranert grundade och ledde High Society i nära nog en mansålder!

I stället fick vi lyssna till Björn Thorell, en vinddriven stockholmare, som dock 1985 insåg ostkustens fortlöpande förfall och flyttade till Malmö. Björn gick 1993 med i ”ursprungliga” High Society, men bytte år 2000 till ”HS South” i Höllviken där han fortfarande är medlem.

Björn kallar sitt program: ”Europa runt”, i vilket han gör nedslag i form av jazziga besök i ett antal länder. Det mesta av jazzen i våra program anknyter av naturliga skäl vanligtvis till USA. Genom sin jazziga europaresa visade Björn att det finns massor av njutbara toner att ta till sig på hemmaplan i Europa.

Än en gång stort tack till Björn för hans snabba inhopp.

2012-02-13 ”En odyssé med altsaxen”

Publicerat av

Denna gång är huvudpersonen altsaxen med sin eleganta och romantiska, men även mustiga, ton. Det blir en kväll tillsammans med de allra främsta utövarna. Ulf Malmsten har döpt sitt program till: ”En odyssé med altsaxen”.

Altsaxen är ett av de 14 instrument i saxofonfamiljen som den franske instrumentmakaren Adolphe Sax tog patent på 1846. Bortsett från bl a vissa förbättringar i mekanismen, tillkomsten av några klaffar samt en viss förändring av klockstycket, ser saxofonerna inom jazzen idag ut som de som Sax skapade för 165 år sedan.

2012-01-16 ”Basie live”

Publicerat av

Det blir nu premiär för filmvisning på High Society. Kom och upplev Count Basies storband live i Technicolor på vita duken. Sten Ekegren har via internet sammanställt en hel Basiekonsert med nummer från de bästa upptagningarna mellan 1938 och 1980. Sten kallar sitt program: ”Basie live”.

I mån av tid visas även filmen om High Society, inspelad under ”Norelltiden” i Höllviken, med deltagande av bl a Ulrik Neumann och Leif ”Smokerings” Andersson.