Denna, ack så vackra men fortfarande något kylslagna, kväll var helgad åt Curt Borgenstam och hans program ”Twenty Years on Wheels” om ”Andy Kirk and his Clouds of Joy”. Av de 33 närvarande medlemmarna var det säkert några, bl a jag själv, som inte tidigare hört talas om ”Andy Kirk och hans glädjemoln”; intressant namn på ett swingband. Av det Curt berättade och lät oss lyssna till, kan man undra varför bandet inte blev mera känt. Det var ju inga dåliga musiker den gode Andy omgav sig med. Tvärtom.
Andy Kirk (1898 – 1992) föddes i Newport, Kentucky. Han blev föräldralös redan vid 3 års ålder: mamma dog och då passade hans pappa på att sjappa. Han växte upp i mammans halvsysters familj i Denver. Det kunde ha börjat bättre för lille Andy. I skolan undervisades han bl a av Wilberforce Whiteman, Paul Whiteman’s far. Det var inte fel! Han började med saxofon och lärde sig flera andra instrument såsom tuba och sousafon.
Han började I Terrence Holder´s orkester hemmahörande I Dallas och blev bandleader 1929. Då fick orkestern sitt nya namn och flyttade till sin nya bas i Kansas City. Curt kunde berätta att bandet tillbringade massor med tid på vägarna. Upp till 10000 mil om året blev det – I privata bilar! Inte I turnébuss som många andra band.
”De glada molntussarna” spelade huvudsakligen i den södra delen av USA. År efter år, totalt drygt 20 år, gladde de sin publik. En viktig händelse var att Andy lyckades knyta Mary Lou Williams, pianist, arrangör och kompositör, till orkestern. Hon var gift med bandets saxofonist John Williams och halkade in i orkestern på ett banaskal. Bandet hade flera hits, t ex Until the Real Thing Comes Along, Lotta Sax Appeal, Please Don´t Talk about Me when iIm Gone, Ring dem Bells, Alabamy Bound, Drinkin´ Wine Spo-Dee-o-Dee och Hey Lawdy Mama.
Efter WW II avtog intresset för swing och Andy upplöste orkestern 1948. Han blev efter vidareutbildning bl a fastighetsmäklare i New York och engagerade sig även fackligt till jazzmusikernas fromma. Alkohol, tobak och andra kvinnor än sin hustru belastade inte hans vandel. Han var på alla sätt en rättskaffens man, också i affärer, och var en god arbetsgivare. Hans orkester blev därför aldrig något för hoppjerkorna. 94 år gammal var det slut på krafterna och Andy hade gjort sitt. En på sitt sätt ovanlig musiker och bandleader. One of a kind som man säger.
Curt genomförde programmet med bravur. Hur kan karln hålla allt i huvudet? Inget manus i handen och ändå satt årtal, namn, instrument, låttitlar som en smäck. Strongt! Förresten var det ett namn han snubblade på. Men efter en timme fick han rätt på det med: William Dirwing, gitarristen.
Här följer Curts spellista:
”TWENTY YEARS ON WHEELS”
Spellista till Curt Borgenstams program 2013-04-08
1. MESSA STOMP (7.11.1929) Solister: John Harrington (cl), William Dirwing (g), Harry Lawson (tp), Mary Lou Williams (p)
2. CASEY JONES BLUES (9.11.1929) Solister: Harry Lawson (tp), Claude Williams (v), John Harrington (cl), Mary Lou Williams (p)
3. UNTIL THE REAL THING COMES ALONG (2.4.1936) Sång: Pha Terrell
4. LOTTA SAX APPEAL (2.3.1936) Solister: Dick Wilson (ts), Ted Donnelly (tb)
5. LITTLE JOE FROM CHICAGO (8.2.1938) Bandet (vo) Solist: Dick Wilson (ts)
6. PLEASE DON´T TALK ABOUT ME WHEN I´M GONE (15.11.1939) Sång: June Richmond), solo: Dick Wilson (ts)
7. BIG JIM BLUES (15.11.1939) Solo: Floyd Smith (g), Ted Donelly (tb)
8. RING DEM BELLS (3.1. 1941) Solo: Mary Lou Williams (p), Harry Lawson (tp), Dick Wilson (ts), Floyd Smith (g) Henry Wells (tb)
9. Mc GHEE SPECIAL (14.7.1942) Solo: Howard Mc Ghee (tp)
10. ALABAMY BOUND (3.1.1946) Sång: Bea Booze), solo: Jimmy Forrest (ts)
11. DRINKIN´ WINE SPO-DEE-O-DEE (13.5.1949) Sång: Jimmy Anderson
12. HEY LAWDY MAMA (12.3.1956) Solo: Hal Mc Kusik (cl), Moe Wechsler (p), Jimmy Cleveland (tb),Conte Candoli (tp)
